2011-10-21 19:23 #0 av: Skogselva

Nu är hösten här, och jag vet inget mer spöklikt än en kulen höstkväll, så vad passar väl bättre än lite spöken?

Det kanske inte är den mest självklara artikeln att publicera här, men så här på hösten så är det ju lite spöklikt ute och det handlar ju ändå om en gammal historisk sed, så jag publicerar den här i alla fall.

Det finns olika sorters spöken, jag tänkte bara ta upp några stycken.

Det ”vanliga” spöket

Precis som alla andra sorters spöken så är detta en död person som inte får ro i sin grav. Han eller hon kanske inte har förstått att de är döda, kan ha oavklarade affärer kvar, med mera. Den här sortens spöken ser man oftast på program som ”Det okända”.

Gengångare

Med gengångare brukar man mena en person som dött en tragisk eller våldsam död. Enligt vissa så besökte gengångaren inte bara de som var skyldiga för hans eller hennes död, utan även oskyldiga människor, enligt andra så kan man ta kontakt med gengångare då det bara är en återuppspelning av händelsen. Det finns berättelser om hur folk har mött en hela romerska legioner komma marscherandes på landsvägar och teorin är då att känslan hos de här soldaterna varit så extrem att de i sin död sedan fastnat i just den här marschen. Man kan likna det som en film som är bunden till en plats, och som sagt, dessa är inga man på något sätt kan kontakta.

Poltergeist

Detta är spöket som kan få soffor att flyga flera meter, få saker att virvla omkring i rummet som en tornardo… men alla är inte överens om att detta faktiskt är ett spöke. Det finns de som menar att aktiviteten kommer ifrån känslomässigt labila personer, ofta tonåringar, som projicerar ut sina känslor och att det då tar denna form.

Myling

Pigan Lina i Lönneberga trodde sig en gång se en myling, som kröp upp ur en skorsten, när det i själva verket bara var Emil. Men fler än jag kanske kommer ihåg det avsnittet, och Astrid Lindgrens berättarröst som förklarar vad en myling är för något?

Då minns ni att en myling är ett barnspöke, och om ni inte sett eller minns det, så vet ni nu att Astrid Lindgren beskrev det som ett barnspöke. Det är inte riktigt så enkelt.

Ordet myling kommer ifrån myrding som i sin tur kommer ifrån fornsvenskans myrða som betyder mörda. Enligt den svenska folktron så var mylingen gengångaren ett mördat, odöpt barn. Ett barn som troligast fötts oönskat och som oftast mördats av sin mor som önskat dölja sitt misstag. Eftersom de dog odöpta så kunde de, enligt kristendomen, inte få ro i sin grav.  Vanliga begravningsplatser var myrar, men ibland också under stugans golv. Det var heller inte alltid så att modern aktivt mördade barnet, utan gjorde det passivt genom att överge det i skogen. Vart barnet än blev begravet så skulle man höra barnaskrik därifrån.

Mylingen, det mördade barnet gick igen så länge som det skulle ha levat, om det inte blivit mördat. Skulle barnet ha dött av sjukdom vid sju års ålder, om det fått leva, skulle det alltså sluta hemsöka modern vid sju års ålder.

Det finns många historier och sägner om mylingar, en är ifrån Bergslagen och handlar om en torpare på väg hem från krogen. Han blev då tilltalad av en pojke som sade: ”Morfar, morfar, får jag amma?” Torparen vägrar först att tillåta det, men pojken fortsätter att fråga så till slut ger han med sig och säger: ”Om du har någon att amma dig så får du göra det, men mig får du inte amma på.” Då springer pojken iväg och när torparen kommer hem finner han sin dotter ligga död i sängen, med blod rinnande från brösten.

Enligt sägnen så visste mylingen vart han skulle gå för att hämnas sin död, bara hon eller han fått lov att amma.

Så hur får man dem att finna ro i graven då?

Det finns några sätt, ett är att hitta det undangömda liket och begrava det i vigd jord, ett annat är att namngiva barnet.

Strandvaskare

Det finns två olika sorters strandvaskare, den ena är en drunknad som går igen, och den andra är en död sjöman som flutit i land. Det är en osalig ande, en gast, och när den döda kroppen flöt i land så följde gasten med för att visa vart kroppen låg. För att få gasten att finna ro så skulle man begrava kroppen i vigd jord.

Det är olika hur strandvaskarna såg ut, ibland så de ut som när de levde, ibland som ruttnande benrangel, med lysande ögonhålor.

Det var inte helt ovanligt att dessa gastar liftade med förbipasserande skepp, men om man en gång fått en strandvaskare ombord så blir man aldrig av med dem. Om skeppet fick för många gastar ombord så skulle de ta över skeppet.

En annan sak som strandvaskaren kunde göra var att hoppa upp på ryggen på förbipasserande människor. Detta märker man i så’na fall, för att vara spöken, så är de oerhört tunga, ”som tusen oförlåtna synder” .

Så om man är där på stranden, kanske på en romantisk promenad med någon och helt plötsligt känner en enorm tyngd på ryggen, vad gör man då?

Man får nog ursäkta sig för den man är med, och sedan gå till närmsta kyrkogård och skaka av sig strandvaskaren. Återigen, den vigda jorden skänker frid.

Här finns en artikel om gastar, för den som är intresserad, (men jag har hämtat min information från Unga Fakta och Wikipedia.)

Boktips

Det finns en hel del böcker med spökhistorier, en del mer avsedda för barn än andra. Den bok jag främst tänkt att tipsa om är ”Classic Ghost Stories” som är en samling med spökhistorier, sammanställd av Bill Bowers. Bland författarna hittar man bland annat Johann Wolfgang von Goethe, Robert Luis Stevenson och Edgar Allan Poe m.fl. Denna beställde jag från cdon, så den är relativt lätt att få tag på, om någon är intresserad.

Sedan finns också boken ”Gothic Short Stories” som är sammanställd av David Blair och till författarna hittar man här Sir Walter Scott, Edgar Allan Poe (igen) och Charles Dickens m.fl. Dock varken Mary Shelley eller Ann Radcliff, som jag tycker är ganska stora namn, inom den gotiska genren, de också.

Detta är bara några noveller som kan sätta stämningen en mörk höstkväll och har ni egna tips på spökhistorier/gotiska romaner/noveller så får ni gärna tipsa!