Annons:
Etiketthistoria
Läst 13543 ggr
Skogselva
2012-04-30 13:56

THE EAST INDIA TRADING COMPANY

I dag är detta kompani kanske främst känd från Disneys filmserie Pirates of the Caribbean, där de mer eller mindre har fått rollen som piratjägare. Men hur såg det ut i verkligheten? Och hur levde man ombord ett handelsskepp?

EITC bildades i England i början av 1600-talet och var ett handelsbolag som skötte handeln mellan England och Indien. EICT dock inte fria från konkurrens då ett holländskt ostindiskt kompani som redan hade hunnit växa sig starkt också var där. De konkurrerade länge om handeln med kryddor, och det brittiska fick kämpa för att göra denna handel gynnsam.

1731 grundades SOIC – Svenska ostindiska compangiet, ett initiativ taget av Niclas Sahlgren och skottska Colin Campbell, ville se en svensk handel med Kina.

SOIC hade sin hemmahamn och sitt huvudkontor i Göteborg, där deras byggnad än i dag står kvar vid hamnkanalerna och inbjuder en till att föreställa sig hur det såg där på 1700-talet, spårvagnar till trots. Byggnaden är i dag hem åt stadsmuseet.  Deras varor såldes på offentlig auktion och första hemvändande skeppet anlände i Göteborg 1733.

Som handelsfartyg löpte de stora risker för att utsättas av piratattacker, något som gjorde att det brittiska Ostindiska kompaniet hade tungt beväpnade skepp och svenska skeppet Götheborg hade rätt att hissa en tvetungad flagga för att skrämma iväg eventuella pirater, då det egentligen endast var örlogsfartyg som hade rätt att hissa denna flagga.

Livet ombord

Livet ombord vilket skepp som helst under 1600- och 1700-talet var hårt, inte bara för att arbetet var tungt och farligt. Villkoren var usla och sjukdomarna härjade ombord. Sjöman var heller inget man blev frivilligt, det finns ett engelskt talesätt som går: Those who would go to sea for pleasure would go to hell as a pastime som ordagrant betyder: De som går till havs för nöjes skull, ger sig av till helvetet för att fördriva tiden.

I England led man dessutom brist på sjömän, även om de alla varit friska och arbetat samtidigt så hade de bara utgjort en tredjedel av styrkan som den brittiska handels- och krigsflottan krävde. Som sjöman stod man dessutom under bönder i rangordningen, och som bekant hade bönder låg status under den här tiden.

Det var få som frivilligt tog hyra ombord ett skepp, ofta var de lättlurade eller naiva, eller rent av desperata, samtidigt som behovet var stort.  Detta ledde till tvångsrekrytering, inte bara inom flottan, utan även handelsskepp tillämpade denna metod, man tvingade helt enkelt sjömän att ta hyra ombord på skeppen, ofta genom våld, något som också var statligt sanktionerat. Handelsflottan kunde vara något snällare då de ofta gick runt i sta’n, letade efter främlingar eller ynglingar som de kunde lura ombord.

Den brittiska flottan tog det ett steg längre då de inte bara tillämpade våld, inbrott och kidnappning för att få ihop sina besättningar, de bordade även hemvändande handelsskepp och kunde ibland ta hela besättningar så att handelsskeppet saknade händer att ta sig in till hamnen. Enligt lag var de bundna att tjäna skeppet tills det återvänt till hemmahamnen, så det var ett perfekt tillfälle för flottan att ta över dem. Trötta män som tillbringat år till sjöss, som inte ens får ta sig till land, träffa sina familjer innan de tvingas ta värvning…

Många lurades också på lönen, och såg aldrig av den, trots flera års arbete. Piraten Henry Avery och många som skulle utgöra hans besättning lovades en fast lön, och skulle egentligen bara mellan England och Spanien, men de blev lurade och hade i själva verket blivit sålda till den spanska kungen.

Levnadsvillkor

Nu var livet ombord den brittiska flottans krigsskepp värst, även om det var hårt även ombord handelsskepp. En sjöman, Edward Barlow, berättade runt 1703 att de ofta väcktes innan de fått sova i en halvtimme och tvingades högst upp i masterna för att ta in toppseglen, även i stormigt väder. De riskerade att falla ned från riggen, spolas överbord av vågor eller till och med krossas av nedfallande delar från riggen. Det var också vanligt att bära samma blöta kläder i flera dagar i vintertemperaturer.

Mat

Maten sjömännen åt var dålig, ofta möglig, rutten eller infekterad av fluglarver, men på menyn fanns saltat kött och skeppsskorpa. Dessa var så hårda att man var tvungen att doppa dem i vätska för att överhuvudtaget kunna äta dem utan att förstöra tänderna.

Färskvatten var förstås en bristvara något som löstes genom rom. Rom var under 1700-talet ett billigt antiseptiskt medel som också dolde smaken av det unkna vattnet, detta kom att heta grogg och var alltså en blandning av vatten och rom, ibland innehöll den även socker och då C-vitamin i form av lime äntligen infördes i sjömännens diet så ingick även limejuicen i groggen. Jag har aldrig provat med unket vatten, men annars är det en helt okej drink.

Sjukdomar

Likt soldater i ett krig till land så var det främst sjukdomar som dödade, och de frodades förstås, en del på grund av blöta kläder, en del på grund av kosten. Skörbjugg är den av dessa, som lätt botades genom ett stabilt intag av vitamin C.

Dysenteri var en annan sjukdom som var vanlig bland sjömän som sprids genom dåligt vatten och mat, men även smittar mellan människor. Det finns två olika sorters dysenteri, den ena orsakas av bakterien shigella och den andra av amöbor, som är en tropisk sjukdom.

Ett av symptomen på dysenteri är blodblandad diarré.

Boende

Sjömännen bodde ombord på skeppen och det fanns inte utrymme för att vara blyg av sig. Ombord ett handelsfartyg bodde alla sjömän tillsammans i en enda hytt i fören, och de sov i hängmattor tätt intill varandra. Skeppet kryllade av råttor, loppor och kackerlackor, och Gottleib Mittelberger som 1750 korsade atlanten vittnar om ännu mer. Han beskrev hytterna som en plats stinkandes av spyor och ångor, rutten mat och unket vatten, för att inte tala om alla sjukdomar.

Som det inte var illa nog så valde många handelsskeppsägare att förse sina skepp med mindre mat än vad som behövdes, för att tjäna mer pengar, något som lämnade besättningen att svälta om något fick resan att ta längre tid än planerat.

Kaptenen

Besättningens levnadsvillkor var något som kaptenen slapp. Han hade absolut makt ombord på skeppet och hade till och med rätt till ordentlig, färsk, mat, vilket besättningen inte hade. Många kaptener utnyttjade sin makt mycket brutalt, och det fanns en hel del sadister med titeln kapten. Det var vanligt för besättningsmän att bli skinflådda från piskslag på grund av smärre misstag, t.ex. glömma en arbetsuppgift eller tappa en åra. Att förlora tänder, ögon, armar och fingrar var en vanlig konsekvens från bestraffningen. Lagligt sett så hade egentligen inte kaptener ombord handelsskepp rätt att vara så här brutala i sin disciplin, men vem fanns egentligen att övervaka det hela så att gick rätt till? Sjömän stod som sagt under bönder på den här tiden.

Kapten John Jeane är ett bra exempel. Han tyckte illa om sin hyttuppassare och hängde bland annat upp pojken i sina armar i masten i nio dagar och nio nätter och när pojkstackarn äntligen blev nedsläppt slängde kaptenen ned honom på marken och trampade på honom ett flertal gånger innan han beordrade besättningen att göra det samma, något som besättningen vägrade. Då misshandlade Jeane pojken tills han inte längre kunde kontrollera sin avföring, något som kaptenen körde ned i pojkens hals. Han dog 18 dagar senare, men först då han också tvingats dricka kaptenens urin.

John Jeane avrättades på grund av detta, men det fanns många kaptener som kom undan med dessa mord.

Myteri

Tillvaron ombord skeppen var fruktansvärd, så det är inte undra på att sjömän begick myteri och blev sjörövare. Den här artikeln har redan blivit lång, så vi ska inte gå in på pirater nu, för då kommer jag aldrig kunna sluta, men de urusla villkor och löner som fanns ombord på skeppen är en anledning till att sjömännen valde ett liv som sjörövare. Antingen genom myteri eller genom att frivilligt ansluta sig till pirater om deras skepp råkade ut för angrepp.

Bilden är min och föreställer en av ostindiefararen Götheborgs master.

Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!

Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta! Glad

Annons:
Skogselva
2012-04-30 14:04
#1

Källor är jag så dålig på att skriva upp, men här kommer de i alla fall, sorterade efter hur mycket jag använt mig av dem:

"The Republic of Pirates" av Colin Woodard (jag sa ju att den var bra om man ville veta hur det var att leva ombord på ett skepp, hihi. Flört)

"The Great East India Adventure" av Robert Hermansson

"Skepp - 5000 år av äventyr till sjöss" av Brian Lavery

Göteborgs stadsmuseum

Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/East_India_Company

Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!

Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta! Glad

Upp till toppen
Annons: