# Kvinnor som casus belli Author: 42436WD "Ja, kunde vi få barn på annat sätt | och kvinnokönet inte funnes till, | då levde vi ett bekymmersfritt liv." – _Medea_, av Euripides Någonting som jag finner underligt med både antik och fornskandinavisk litteratur är att diktare har valt att lägga skulden till flera av de kostsamma krigen på kvinnor. Homerus och de grekiska tragikerna använde den här tropen när de beskyllde Helena för att ha varit anledningen till det Trojanska kriget. Vidare lät de förmedla att av gudarna var det främst Heras och Athenas ilska som var orsaken till att Troja förstördes. Även Virgilius använde sig av denna trop i Aeneiden, där giftet med Lavinia var orsaken till kriget mellan trojanerna och latinerna och där Didos nesa som var orsaken till kriget mellan romarna och karthagerna. Slutligen var Hera och Afrodite orsaken till allt ont som hände i hela boken. Detta gick sedan igen i den Fornskandinaviska litteraturen: I den _Poetiska Eddan_ är Gullveig (sannolikt en kenning till Freja) den som var orsaken till prototypkriget mellan Asarna och Vanerna. I Njáls saga var kampen mellan fruarna Bergtora och Hallgerd som slutligen tar död på majoriten av huvudpersonerna. I Laxdalingarnas saga är det Gudrun som är orsaken till fejden som tar död på majoriten av huvudpersonerna. Till exempel. Detta är bara de tydligaste exemplen från dessa två epoken; letar man noggrannare hittar man förmodligen många fler exempel. Slutligen frågar jag mig vad är det med dessa krigiska, historiska (manliga) diktare som lägger skulden på krigen på oskyldiga personer? ## Comment 1 Author: Skogselva Tror det är ganska genomgående genom alla tider. "Evas döttrar" som lurar männen till synd. Tyvärr känns det som om det fortfarande pågår: "Det är kvinnans fel att hon blev våldtagen, för att hon klädde sig si och så. Den stackars mannen kunde väl inte förstå vad "nej" betydde när han var så distraherad av hennes klädsel?" Men lika genomgående är att människan alltid varit rädd för det hon inte förstår, och jag antar att kvinnans kropp är något mystisk om man inte haft tillräckligt bra sexualkunskap. Mens, graviditet, barnafödande... förstår man inte vad som händer och varför det händer så kan det nog vara skrämmande, även för kvinnan. Ta min katt som exempel, när hon var gravid och skulle föda, var hon livrädd, för hon förstod ju inte vad det var som tryckte på och som troligtvis gjorde ont. "Självklart"  tydde dessa "konstiga" saker på att kvinnan stod i kontakt med konstiga krafter som hon utövade mot den stackars mannen som inte har något annat val än att gå ut i krig. Det grekerna och romarna sade, om att kvinnan var en outvecklad man, tycker jag låter som livmodersavund. ![Flört](http://epoker.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 2 Author: Skogselva Det är min teori i alla fall, men visst är det lustigt att dessa poeter alltid skyller ifrån sig?