# De dödas bok Author: Skogselva Jag såg "The Others" rätt så nyligen för första gången. Jag antar att det är några fler som sett den så att jag inte behöver förklara för mycket. I filmen finns det en hel del album med fotografier på de döda. Enligt filmen så var det vanligt att man på 1800-talet fotograferade de döda för att (nu minns jag inte exakt så rätta mig om jag har fel) bevara själen och hålla den döde i närheten. **Någon som vet om det ligger någon sanning i det?** Jag vet att det vid förra sekelskiftet var vanligt med pornografiska motiv på vykort, så det skulle ju inte förvåna mig, men jag kan inte hitta någonstans att läsa vidare. ## Comment 1 Author: LenaR Jag har inte hört talas om sedvänjan att fotografera döda utom i den filmen. Skulle gärna veta om det faktiskt förekommit. När kameran var ny hittade man säkert på en massa olika användningsområden för den? Pornografi var förstås ett av de första... Fast jag förstår inte hur du kopplar ihop Dödsböcker med pornografi? ![Foten i munnen](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-foot-in-mouth.gif "Foten i munnen") ![Flört](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 2 Author: Skogselva Det var just de pornografiska vykorten. Eftersom så "provocerande" vykort var på modet så skulle det inte förvåna mig om det också var vanligt att fotografera de döda. ## Comment 3 Author: Skogselva "Memento mori" kallas det. Här finns en sida: [http://users.telenet.be/thomasweynants/post-mortem.html](http://users.telenet.be/thomasweynants/post-mortem.html) ## Comment 4 Author: LenaR Åh fy vilken sorglig sida! Men vilka vackra foton det var ändå. Jag känner mig morbid som säger det, men det var vackra lik. Hemskt att se de döda små bebisarna med gapande munnar. Fullkomligt hjärtslitande! ## Comment 5 Author: Skogselva Ja, den är lite sorglig, men jag tycker på sätt och vis om seden att fotografera de döda. Eftersom de ser så fridfulla ut så känns det som om det är en tröst att kunna se dem, som en påminnelse att de har det bra nu, de behöver inte lida längre. ## Comment 6 Author: LenaR #5 Det är en vacker tanke. ## Comment 7 Author: Skogselva Nu har jag inte förlorat några släktingar (en hel del gamlingar i släkten förstås, men de dog ju när jag var jätteliten eller innan jag föddes, så de kände jag ju aldrig) så jag kanske reagerar annorlunda när gammelmormor eller gammelmorfar (osv) dör, men som det är nu hade jag gärna velat ha en memento mori, för att kunna minnas dem som fridfulla istället för "gamla" och skröpliga.  Kan nog inte säga gammal om dem egentligen, Gammelmormor är 79, så för att ha barnbarnsbarn är hon ju purung. ![Flört](http://epoker.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Men istället för att minnas dem som äldre och skröpliga. ## Comment 8 Author: LenaR Va häftigt att ha fyra generationer i livet! Det skulle jag önskat mig om man hade kunnat välja. Jag kände inte ens mina mor- och farföräldrar, mina föräldrar var så gamla när de fick oss. Min mamma är äldre än din gammelmormor... Fast jag är förstås mer än dubbelt så gammal som dig också. Tillbaka till ämnet (nästan), jag har bara sett stängda kistor på begravningar själv, så jag har aldrig sett någon jag känner död. Men de som har säger att döda människor ofta är vackrare än i livet. Kanske är det de avslappnade fridfulla anletsdragen som gör det? ## Comment 9 Author: Skogselva Det låter troligt, människor som ler brukar ju betraktast som vackrare än sura, och en leende människa använder bara 15 muskler, jämfört med en sur som använder ett fyrtiotal. Det är häftigt, det är bara lite tråkigt att de ska bo uppe i norrland när jag bor nere vid Borås/Göteborg. Jag har inte träffat dem på sex år nu. ![Rynkar på näsan](http://epoker.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan")  Men det får en att tänka efter lite, och göra jämförelser. Framför allt över hur tiderna har förändrats. Mormor var fyrtioett när hennes första barnbarn (jag) föddes och mamma fyllde fyrtio i år. Inte känner väl jag mig redo att slå mig ned och bilda familj redan, men är ändå i samma ålder som alla andra var när de fick sina första barn. ![Förvånad](http://epoker.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") Idag är man en ung förälder om man får barn vid tjugo (vilket jag egentligen tycker är en ganska normal ålder med tanke på familjen) men det var inte alls lika ungt för tjugo år sedan. Mamma och pappa hade varit tillsammans i tre år och var förlovade när jag föddes. Idag är det jätteovanligt, i alla fall där jag bor, att förlova sig så ung. Som sagt, det tycker jag är intressant, att se hur tiderna har förändrats. ## Comment 10 Author: Bybo De begravningar jag varit på, är det ju alltid stängda kistor, och jag har alltid tänkt tanken, att jag vill se den som liogger där. Nu har jag ju bara sett en "döing" och det var ju min kära pappa, som du läste om Skogsan. Men, han var såå fin, och jag \*harkel\* fotade ju som sagt.... ## Comment 11 Author: Skogselva Precis, jag känner likadant, jag skulle vilja se den döde. Å andra sidan, en av mina kusiner var dödsfödd, och då fick vi faktiskt ett kort på honom av föräldrarna. ## Comment 12 Author: Bjornen Fram till i början av 1900-talet, var det mycket vanligt att de döda visades upp hemma på gården. De fanns uppställda i något uthus om det var sommar, annars i något rum inomhus. Där fanns de till begravningen, då kistan fraktades till kyrkan. I nästan varje gård fanns en kista förberedd för att användas, annars gjordes den direkt sedan någon dött. Många ville se den döde för att se han/hon såg nöjd ut. Fortfarande är det vanligt att den dödes närmaste följer och tar emot den döde vid kyrkans bisättningshus och då kan även kistan öppnas. Det blev också vanligt att fotografera den döda. Det är oftast döda barn som fotograferades i öppen kista. Jag har nog sett mer än hundra fotograferade lik, som nästan alltid fanns placerad i kistan. Genom fotot kunde ju även släktingar som inte kunna närvara vid begravningen få se den döde. Vanligtvis ville man se den döda för att vara säker på att han/hon verkligen var död. Säkert finns lite av faran för gengångare i detta också. Föräldrarna vill ofta ha ett foto på sitt döda barn. ## Comment 13 Author: Skogselva #12 Spännande, men hade någon innebörd om den döde såg nöjd ut, eller inte? Eftersom folk ville se det, alltså. ## Comment 14 Author: Bjornen Det var ju ett tecken på att döden hade varit smärtfri. ## Comment 15 Author: Skogselva Okej. ## Comment 16 Author: Skogselva Jag hittade denna på youtube, fråga inte hur för jag tittade på instruktionsfilmer om olika frisyrer, men så kom den upp. Folks kommentarer om videon är ganska blandade, en del tycker det är fel och sjukt, men jag tycker fortfarande att det skulle vara ett fint minne att ha, framför allt om de gick bort i sjukdom. De ser ju så lugna och tillfreds ut.