Jag ville bara dela med mig av två dikter som den romerske poeten Catullus (84 f.kr. 54 f.kr.) skrev.

LESBIA mi praesente uiro mala plurima dicit:
     haec illi fatuo maxima laetitia est.
mule, nihil sentis? si nostri oblita taceret,
     sana esset: nunc quod gannit et obloquitur,
non solum meminit, sed, quae multo acrior est res,
     irata est. hoc est, uritur et loquitur.

http://www.thelatinlibrary.com/catullus.shtml#83

"Lesbia smädar mig jämt med iver inför sin make
och då lyser han upp, narren, och gläds i sin själ.
Åsna, fattar du ej, att hade hon glömt mig så teg hon, då kunde vara lugn. Men hennes argsinta tjat visar att hon ännu minns, ja mera än så, hennes vrede visar att elden finns kvar, brinner i hennes ord"

Catullus dikter om kärlek och hat, Gunnar Harding och Tore Janson

och

MENTVLA conatur Pipleium scandere montem:
     Musae furcillis praecipitem eiciunt.

http://www.thelatinlibrary.com/catullus.shtml#105

"Storkuken gör ett försök att bestiga Helikons höjder, muserna använder grep för att få ner honom fort"

Catullus dikter om kärlek och hat