Middlemarch är en roman publicerad 1874, den utspelar sig under början av 1830-talet och skildrar livet i en fiktiv småstad på Engelska landsbygden. Bakom namnet Eliot döljer sig Mary Anne Evans (precis som systrarna Brontë skrev hon under psedoym men till skillnad från dem så har hon inte blivit av med sin under senare tid).

Boken följer parallelt två syskonpar i den övre medelklassen, systrarna Dorothea och Celia Brook och syskonen Rosamund och Fred Vincy genom livets upp och nedgångar.

Till skillnad från flera andra 1800-tals författare (som avslutar sina böcker med giftemålet mellan huvudpersonerna) så sker giftemålen rellativt tidigt i Middlemarch och författaren fortsätter sedan med "vad hände sedan".

För mig tog det ett tag innan jag kom in i boken (ett tag riskerade den att bli en suck och en smäll) mycket eftersom jag blev förvirrad av att giftemålen kom så tidigt. Den har heller inte det typiska upplägget för en 1800-tals roman, tydlig början, mitt och slut (hos de kvinnliga författarna oftast lyckligt) utan löper på med sina parallella historier som, efter ett tag, traslar in sig i varandra.