Det är länge sen jag läste boken. Och sen dess har jag sett filmen eller tv-serien eller vad det var, så jag blandar säkert ihop mycket.

Men när jag läste boken var jag ung och romantisk lagd, och tyckte att det var helt i sin ordning att Jane fick mr Rochester. Jag vet inte vad jag skulle tycka om det idag. Böcker som slutar med bröllop känns alltid lite falska för mig nu för tiden.

Jag minns inte kusinerna, vad var speciellt med dem?

Jag har aldrig varit mycket för romantiskt lyckliga slut, jag tycker också det känns falskt på något sätt.

Det är efter att Jane lämnat Thornfield Hall för att bröllopet gått åt skogen. 

Jag vet inte heller varför de är så speciella, jag tyckte bäst om det avsnittet - det kändes som om Jane äntligen kunde bli en självständig kvinna som lärare för barnen i byn.

Jag tycker att hela självständighetsgrejen förstördes när hon gifte sig med Rochester.

Jag har bara läst boken, men jag vill minnas att den blev både film och teve-serie. Var den bra, vilket det nu var du såg?

Jag minns inte om det var film eller serie, men jag var tillräckligt ung och romantisk för att tycka om den. Och en sak jag minns är att mr Rochester väljer Jane för hennes personliga egenskapers skull. Är det inte så? Så antagligen får hon behålla sin självständighet även i äktenskapet.

Synd att boken slutar med giftermålet, så man aldrig får veta hur det går sen!

Tycker om boken, och självklart är det bra att hon gifter sig i slutet. Jag har sagt det tidigare i en annan tråd, böcker ska ha tydliga början (där karraktärerna presenteras), mitten (där allting rör ihop sig) och slut (där allting ordnar sig igen).

De flesta 1800-tals romaner skrivna av kvinnor har de lyckliga sluten, jag ser ingenting fel eller konstigt i det utan snarare så tillhör det genren. Det skulle vara konstigt utan dem.

#3 Jo, det gör han. Det står ju på flera ställen i boken hur ful både Jane Eyre och mr Rochester är, och på det viset är det tummen upp, naturligtvis. Vi är alldeles för skönhetsorienterade i dagens samhälle. Det hade varit intressant att veta hur det gick sedan.

#4 Jag gillar också boken, förutom slutet.

#4 Om det finns något fel så är det att det bara finns ETT lyckligt slut för en kvinna, och det är att bli gift.

Böcker med manliga huvudpersoner kan handla om vad som helst - rikedom, framgång, dramatiska levnadsöden, religiösa grubblerier… - men för kvinnor finns bara två val, gift kvinna eller nucka.

Och det var ju så också. Alla har väl hört historien om hur Selma Lagerlöf blev firad när hon fick Nobelpriset? Tanterna bjöd på tårtkalas, och när hon gick för att ta tårta fick hon en åthutelse. Hon fick väl inte ta först, hon var ju inte gift… Så hederspersonen fick vänta tills de gifta fruarna försett sig.

Jag är väldigt glad att det finns fler val för kvinnor idag.

#6 visst kan man tycka att det är fel med att den enda typen av lycklig slut. Men så måste man tänka på när boken är skriven, emancipationen hade inte startat ännu och världen såg ut på det sättet; männen gör karriär och kvinnorna gifter sig. DÅ var det helt naturligt. Kvinnan var oftast dessutom omyndig och ansågs inte kapabel att klara sig i arbetslivet (undantaget som guvernant), en föreställning som var vanlig hos båda könen. Det var okvinligt att inte vilja gifta sig.

#7 Visst är det fruktansvärt? Jag ryser vid tanken att leva som kvinna på 1800-talet.

Jag gillade boken väldigt mycket. Framförallt gillar jag bokens andra del, det vill säga katt-och-råtta-leken mellan Mr. Rochester och Jane Eyre. Mr. Rochester var en superintressant person, liksom Jane Eyre, och de verkade passa så bra ihop (trots att Mr. Rochester var en stalker i stil med Edward Cullen).

Här är förresten en bild på DeviantART med porträtt av huvudpersonerna som jag tycker är enormt klockrena:

http://beckiec.deviantart.com/art/cast-of-Jane-Eyre-67336788

För övrigt äger jag en så kallad brevbiografi av familjen Brontë, och genom den anser jag att Charlottes liv var mer spännande än Jane Eyres. Som person var hon blyg och hon var väldigt liten. Däremot hade hon en otroligt skarp hjärna, som kom till liv först när hon skrev någonting.

#9 å avslöja inte för mycket, jag gav mig själv den brevbiografin i julklapp men har (tyvärr) inte hunnit läsa hela ännu.

#9 Jag kommer inte ihåg andra karaktärer än Jane och Rochester, men de två var väldigt lika min föreställning! Kanske tack vare filmen/tv-serien?

#9 Wow, har du ritat dem själv?  De var väldigt lika hur jag också föreställde mig dem när jag läste boken.

Vad heter brevsamlingen förresten? Låter intressant. Har böcker av alla tre systrarna även om jag inte läst något utav Ann Brontë ännu.

Jag har inte läst Twilight (eller sett filmerna), men från vad jag hört om Edward Cullen så håller jag med.

#12 Nej, det är inte min bild. Det var en bild som jag hittade på DeviantART medan jag höll på att läsa boken. Jag tyckte att poträtten var så klockrena att jag applicerade ansikterna från bilden till karaktärerna på boken.

Boken heter Familjen Brontë: En brevbiografi (på engelska The Brontës: A Life in Letters) och är skriven av Juliet Barker. Boken är väldigt sorglig. Charlottes två överlevande systrar dör inom ett år från varandra. Sedan lever Charlotte 10 år i nästan fullständig ensamhet (allt hon verkade leva för var sina dagliga promenader och brevskrivande) för att sedan dö till följd av sin graviditet. Sist av alla dör pappan som hade olyckan att överleva hela sin släkt. Hela tiden får man uppleva deras egna brev från den här perioden, med en kompletterade biografi från Juliet Barker.

Jag hoppas att jag inte avslöjade för mycket, #10.

Okej

#13 nejdå, det jag tycker ska bli intressant att läsa om är just rellationerna syskonen sinsemellan, att de flesta av Brontë syskonen dör unga och att Charlotte överlever dem, det visste jag redan (däremot inte att hon dör till följd av graviditet).

Det finns så många intressanta faktorer angående Jane Eyre, både innehållsmässigt samt omständigheterna kring boken.  

Till exempel skrev Charlotte Brontë ett förord till den andra upplagan av boken där hon gjorde en olycklig dediketion till William Makepeace Thackeray (författaren till boken Vanity Fair som utkom ungefär samtidigt som Jane Eyre). Olyckan bestod i att hon skrev så många positiva ord om William Thackeray att folk började misstänka att "Currer Bell" var Thackerays guvenant, och att "Currer Bell" och William Thackeray därmed hade ett hemligt förhållande.

Där ser man. Jag som alltid bläddrar förbi förorden, de är så tråkiga. Kanske bör läsa även detta.

#17 I regel är förord är riktigt intressanta att läsa. Framförallt ger de en spännande inblick i författarens tankar medan författaren skrev boken. Angående omständigheterna till Charlottes olyckliga förord är detta omöjligt att utläsa från hennes eget förord. Istället lärde jag mig detta genom att läsa igenom den engelska utgåven Jane Eyre: Authoritative Text, Backgrounds, Criticism (Norton Critical Editions) – som för övrigt verkar vara den ultimata utgåvan av Jane Eyre.

En annan intressant sak angående omständigheterna till Jane Eyre är orsaken till att Charlotte skrev under den androgyma pseudonymen Currer Bell. Enligt hennes egna ord verkar orsaken ha varit för att hennes författarskap inte skulle bli dömt för att författaren råkade vara en kvinna. Tyvärr visade det sig nödvändigt då flera kritiker dömde ut boken just för att de misstänkte att Currer Bell var en kvinna. I Familjen Brontë: En brevbiografi finns det exempel på samtida recensioner där åtminstone en kritiker skrev att om boken var skriven av en man så var den underbar, men om boken var skriven av en kvinna så var den värdelös…

Om jag får tillåtelse att dubbelposta så fann jag att Amazons fria utdrag av Jane Eyre (Oxford World's Classics) ger en chansen att läsa hela den informativa introduktionen av utgåvan, samt alla förklarande noter. Det kan vara intressant för någon som vill få mer inblick i boken.

http://www.amazon.com/gp/product/0199535590/ref=cm_cr_asin_lnk#reader_0199535590

#19 Jag hittar ingen introduktion(?) Bara "utdraget", men där finns det inte med.

#20 Det var mycket konstigt. Jag kunde läsa introduktionen (det vill säga redaktörens förord om det aktuella verket) i sin helhet på min skola, men nu när jag kom hem så fungerar det inte för mig heller…

Mycket konstigt, indeed.

På tal om kuriositeter så läste jag någonstans att Mr. Rochesters ursprungliga fru uppenbarligen var en Vampyr. Intressant.

Där ser man, nog för att hon hade ett kusligt skratt, men jag hade nog inte dragit den slutsatsen.

Jag tänkte bara passa på att citera Charlotte Brontë lite grann:

Ni frågar om jag inte tycker att män är underliga varelser - det tycker jag sannerligen, jag har ofta tänkt det - och jag tycker också att sättet att uppfostra dem är underligt, de blir inte alls tillräckligt skyddade mot frestelser - Flickor beskyddas som om de vore ytterligt ömtåliga och dumma medan pojkar släpps ut i världen som om de av alla levande varelser vore de klokaste och löpte minst risk att bli vilseledda.

Till sådana kritiker skulle jag säga: "För er är jag varken man eller kvinna - jag träder inför er enbart som en författare - det är det enda mått med vilket ni har rätt att döma mig - den enda grund på vilket jag tar emot ert omdöme."

Jag önskar att ni inte kände till att jag är en kvinna, jag önskar att alla recesenter trodde att "Currer Bell" var en man - de skulle vara rättvisare mot honom. Ni kommer alltid - jag vet det - att bedöma mig efter måttstocken av vad ni betraktar lämligt för mitt kön - där jag inte är vad ni uppfattar som passande kommer ni att fördöma mig. […] jag kan inte hela tiden tänka på mig själv när jag skriver och på vad som är elegant och förtjusande i kvinnligheten - det var inte på sådana villkor eller med sådana föreställningar jag en gång grep pennan, och om det endast är på sådana villkor som som mitt skrivande blir godkänt - då kommer jag försvinna ur offentligheten och inte besvära den vidare. Från obermärkheten kom jag - och dit kan jag lätt återvända -

#25 Jag gillar henne!

Me too