1700-talet (kostym från Törnrosa)

1500-talet

1800-talet

Spännande!

Jag vet, det är synd att de inte gjort så med fler sekel. Det hade varit kul att få höra om t.ex. medeltiden också.

Jättespännande! Tänk att klä sig i dessa klänningar med valben och rotting som ska hålla in liv och även bysten innan 1700 talet. Det kan inte ha varit speciellt bekvämt, men naturligtvis väldigt praktfullt.

Det är alltid intressant att se på kläder genom århundraden, inte bara från adel och kungligheter utan även från folket. Men jag antar att kläderna från folket inte var färgsatta utan det var nog mest naturliga färger.

Vadmal var väl det som folket använde eftersom det var både slitstarkt och varmt. Kanske någon som kan mera om detta.

Lite förklaring från Wikipedia

Vadmal, vävt tyg av ylle behandlat i en vadmalsstamp där tyget valkas ihop av vatten och rörelse. Det ger ett tätt, varmt och vattenavstötande tyg som är slitstarkare än ylletyget är utan behandling. Vadmal, liksom kläde, vävs av kardullgarn. Det kännetecknande för vadmalen är att man inte längre kan urskilja bindning eller enskilda trådar.[1]

Vadmalstyg har likheter med det ylletyg som kallades för kläde men vadmal kunde tillverkas av den svenska ullkvalitet som fanns att tillgå.

Bland de textilfynd som gjorts i Lödöse, med dateringar från 1300-1600-tal, norr om Göteborg, är vadmal sällsynt, vilket också uppmärksammats. Enligt NE omnämns vadmal i skrifter från 1292. Bockstensmannens kläder (tidigt 1300-tal) var av valkat ylletyg.

Redan på 1600-talet kompletterade karelska handelsmän vid sina handelsresor till Torneå med vadmal och hampväv i lasten.

En vadmalsstamp finns i Dalkarlsberg väster om Nora.

Enligt Gösta Bergmans etymologiska ordbok Ord med historia finns det många dialektala varianter, till exempel walmal, vallman, valmar. Men dess egentliga betydelse är inte sprungen ur dess tillverkningssätt (valkningen), utan ur orden våd=tygstycke och mål=mått, och orsaken är att tyg användes som betalningsmedel. Man betalade alltså med en viss längd av ett tyg vars bredd måste ha hållit ett fast mått istället för med silver. Växelkursen reglerades i landskapslagen.

Bergman omtalar en uppgift från Östgötalagen där en "mark wadhmala" var 96 alnar och likvärdigt med en vägd mark silver. En mark var 8 öre och ett öre 3 örtugar, det gick alltså 24 örtugar på en mark, varvid Östgötalagens aln vadmal var värd en fjärdedels örtug.

En annan uppgift omtalar att på Island värdet på 6 aln vadmal motsvarade ett öre silver. Den isländska alnen var 56 cm lång och isländskt vadmal var cirka 1 meter bred. Kursen är alltså inte densamma som i Östergötland, men då känner vi inte till något om tygkvalitet samt tygbredd i Östergötland och om silvrets renhet.

#6 Intressant, har faktiskt inte hört talas om vadmal förut.

Det där med ylletyg som behandlas med vatten, är inte det lite som filt. Jag har några sådana tröjor som råkade bli behandlade med lite (varmt) vatten…

# 8 - Jo det måste vara något sådant. Ja du, här är en till som lade in en ursnygg ljuvlig tröja i tvättmaskinen och tog ut något hårt filtaktigt som man kunde ställa på golvet…….

Så då skulle man kunna säga att vi haft vadmalströjor, he he

Där sker ju något med ullen när den blir blöt. Kanske det har med lanolinet att göra,

Knuff