Har faktiskt inte hört om den förut, men eftersom jag förut idag kände mig sugen på att läsa något ur Austen/Brontë kategorin så kan jag tänka mig försöka.

För jag vet inte om jag hinner det vid sidan om skolan. Hur mycket lästid får jag på mig? För även om boken är bra så är jag seg på att läsa.

Men nu har jag införskaffat mig den som e-bok, då är det bara tiden som saknas.

#1 haha, det är lugntjag är iofs en snabbläsare, men nu har jag nästan för många bollar i luften, så jag väntar på dig. Jag menar, har "Övertalning" hållt sig sen 1818, så klarar den sig nog ett tag till utan att börja mögla.

Haha då så  Ska försöka hitta ledig tid att läsa, nu när jag bara har den på datorn är det lite klurigt, annars hade jag kunnat läsa på tåget, men det ska nog funka.

Jag kan också tänka mig att läsa den :) Läste nyligen 'Northanger Abbey' av samma författare, och där fanns många humoristiska drag också ;)

Ska vi säga så att var och en läser i sin egen takt och när vi är klara så skriver vi våra tankar här i tråden, och så kan vi ha en diskussion?

För tror det kommer ta ganska lång tid för mig, eftersom jag har mycket i skolan också, vore skönt att slippa deadlinen.

Ja, det tycker jag låter bra :)

Två mot en, då gör vi så, hihi 

#7 *suck* Okej då…äh, bara skojar. Så klart att alla ska läsa i sin takt. Det är ju diskussionen som är intressant, inte antalet ord per minut

Jag har försökt läsa boken, men jag kommer inte så långt. Jag har läst kanske femton sidor eller så, och tycker att det är lite segt. Berättelsen kommer aldrig igång, känns det som… det är bara Austen som berättar om situationen, det är inget liv i berättelsen än så länge. Sån't gör att jag inte orkar läsa utan lägger ifrån mig böckerna.

Blir det bättre sedan? Om jag är uthållig och läser vidare, kommer berättelsen att bli mer levande?

Hej skogselvan! Hmm, jag vet inte om boken blir mer händelserik, den bygger mycket (tycker jag) på s.a.s. den inre utvecklingen snarare än den yttre. Det händer inte så mycket runt omkring huvudpersonerna men man får följa Anne´s tankar och känslor ända tills hon vågar stå för vad hon egentligen vill, kanske inte helt vanligt i en bok av en kvinnlig författare vd den tiden.

Dessutom gillar jag Austens bifigurer, jag hittar ju samma typer idag: "martyren", "bimbon", "jag-mötte-Lassie", mm.

Okej, hm vi får väl se, jag har ju 50 minuter tågresa enkel väg till skolan, så den kanske blir läst i alla fall, men just nu känns den tråkig. Istället för att författaren ska berätta om händelsen så hade jag velat följa karaktärerna genom den.