Det låter ju trevligt, att vi inte är mordiska av naturen!

Jag har hört att när man gör arkeologiska utgrävningar går en tydlig gräns före och efter jordbruket. Så länge människor var jägare/samlare så dog de av hög ålder eller sjukdomar. Men när jordbruket kommer börjar man hitta krossade kranier och yxhugg i skeletten.

Sen kan man filosofera vidare om varför jordbruket skulle föra med sig ond bråd död.

Intressant, det visste jag inte.

Min gissning är att man innan jordbruket saknade ägodom, revir, att försvara och stjäla ifrån andra. (För jägarna/samlarna var väl ett kringvandrande folk?)

Så tänker jag också. När man bli beroende av ett visst landområde blir själva marken och ägandet viktigt. Om någon har plöjt och sått och skött jorden finns möjligheten för någon annan att stjäla skörden. Då förlorar brukaren ett års arbete. En jägare som fällt ett djur och blir övermannad förlorar inte lika mycket. Det finns ingen anledning att döda över så pass lite.

Precis, och inte ens det fällda djuret tillhörde någon särskild, på den tiden.

Att jaga på annans mark är ju inte tillåtet, som om ägaren äger vilddjuret bara för att det befinner sig där. Så har det väl alltid varit?