Där stod jag på perrongen och väntade på tåget, lugnt och fridfullt helt oskyldigt, men då kom en vinterslö fluga som kämpade mot vinden och krockade mot min kind. Sedan blev jag inte av med den irriterande insekten förrän tåget kom. 

Här är ett, men låt inte datumet lura er, det är för att jag tog ur batterierna och satte i dem igen, så datum och klocka är nollställda. Kortet är taget i dag.

Snödroppar, krokusar, fågelsång, doften av fjolårets återtagna förmultning, grusig asfalt, isflak i strömmarna… Det är de vårtecken jag kommer på just nu. Förutom nysningar och röda ögon. (Jodå, pollensäsongen har startat.)

Åsså går pendeltågen i tid igen!

Och jag har sett årets första paraply! Efter den här vintern känns det som ett definitivt vårtecken.

Haha, ja det är nog vårtecken alltihop! 

Själv är jag inte pollenallergiker så jag har inte märkt av den kommit i gång, men vår tidiga buske utanför köksfönstret börjar få tydliga knoppar, så jag tror dig om pollensäsongen! 

Ja det finns många vårtecken. Fast idag återgick jag till vinterkappan. Brrrr!

Jag älskar våren, men för alla som tycker vintern kunde fått vara kvar lite längre citerar jag de första raderna ur T.S. Eliots The waste land, utgiven 1925:

April is the cruelest month, breeding
Lilacs out of the dead land, mixing
Memory and desire, stirring
Dull roots with spring rain.
Winter kept us warm, covering
Earth in forgetful snow, feeding
A little life with dried tubers.

Jag har ingen översättning tyvärr, men jag lovar att man inte behöver vara intellektuell alls för att uppskatta Ödelandet. De intellektuella har kidnappat Ödelandet, men det är poesi också för oss som "bara" vill berusa oss på orden.

Ja, jag tyckte ju att vintern varat länge nog redan i november, men dikten var fin. 

Jag hade en engelsklärare som sade en gång att översättaren är författarens medhjälpare, men diktarens konkurrent. Så det är nog bra att inte översätta dikter egentligen, de kan ju liksom aldrig bli som diktarens original (om det inte är diktaren själv som översätter…) 

Det måste vara mycket svårare att översätta poesi än prosa. Jag skulle inte vilja försöka. Jag har läst Boye och Martinsson i engelsk översättning, och jag erkänner att jag fnös… … som om jag hade kunnat göra det bättre! *Knappast!*

Men jag älskar de gamla grekernas poesi, och Japans haikudikter, och Baudelaire och Neruda, Petrarca, Goethe, Villon…. så jag tackar evinnerligen alla översättare för deras jobb med att ge oss språkobegåvade en inblick i andra språks poesi, oavsett hur mycket de satt sig i poetens ställe!

Hatten av!

På tal om översatt poesi delar jag med mig av en passande waka skriven av den japanske kejsar Koko, 830-887.

På väg mot våren
plockade jag nyss åt dig
dessa gröna blad -
men då singlade plötsligt
snöflingor ned på min ärm.

Kejsar Koko lär ha skrivit dikten till sin farmor. Att äta örter/grönsaker en viss dag på våren skulle förhindra sjukdom.

#7 Jag känner likadant, man måste bevara poetens budskap samtidigt som man ska göra dikten fin och flytande på det egna språket - man kan inte gärna översätta ord för ord.

#8 Det visste jag inte, intressant! 

Det är nog dags för lite blommor och bin, tror jag