En liten rättelse Kongl. Maij:ts.

Det är ett mycket vanligt fel att man läser ij som y. I skriven text mycket svårt att se skillnaden.

Jag skriver bara hur det står i mina böcker [sic]…jag betvivlar skarpt att det skulle stå fel i dessa böcker Och dessutom har det säkert ändrats genom tiderna….som språket har gjort i övrigt. Du nämner ju inget årtal.

Mycket intressant tycker jag, jag skulle bli överförtjust om jag råkade få tag i så'na böcker. Det där med "döden dö" var lite kul. Tänker på något av Astrid Lindgren när jag hör det, så lite av auktoriteten försvinner från "Hans kongl. maij:ts" när han säger det.

Det ser verkligen ut som ett y på bilden, men med tanke på att man förr stavade många j-ljud med I eller just ij så tror jag det står ij.

Det står inte fel i böckerna, utan det är svårigheten att läsa vad det står. Den tyska stilen är svår att tolka bokstäverna, om man inte är mycket van att göra det.

Ett litet tips för den som är intresserad av gama lagar och förordningar, så finns 1734 års lag utgiven i faksimil. Den är inte ovanlig på antikvariat och kanske fortfarande tillgänglig hos Släktforskarförbundets bokhandel.

Jag brukar ibland titta i instruktionerna för tolvmän i tingsrätten (ej häradsrätt som aldrig funnits i Dalarna) och är en kopia på en handskriven volym från 1670-talet och omfattar några hundra sidor.

Landsskapslagarna och den äldsta Sveriges Rikes lag finns också utgivna under 1900-talet och finns i antikvariaten.

Ni kan ha rätt, men jag har lite svårt att ge mig, för när jag läser texter där det ska vara ett Y så ser det likadant ut som på andra ställen. Gamla Y ser ut som ett n….men kan jag ha haft fel hela tiden? Visst är det svårt med detta typsnittet, men jag börjar bli van, då jag har ett flertal gamla böcker med just denna stilen…från 1689 och framåt!!

Visst är det kul med gamla böcker. Tack för tipset Bjornen, men faksimil är jag inte så intresserad av, jag vill ha gamla böcker i original Det är ju åldern på böckerna som är en av de stora tjusningarna och sen är det förståss böckernas utseende…det är ett stort + om det är kopparstick t.ex…i dessa två praktverk så finns det 3 jättefina kopparstick. I min äldsta bok från 1689 så finns det 10 kopparstick!!

Dessutom så gillar jag det gamla skriftspråket!!

Jovisst är orginalutgåvor mycket roligare att läsa. Men tyvärr är dessa ofta väldigt dyra och lite sälsynta. Riktiga faksimil är ofta en ren kopia av dem och när det gäller landskapslagarna finns de endast kopierade med handskrifter och ibland inte ens fullständigt bevarade utan de tryckta upplagorna är en sammanställning av flera olika handskrifter.

Den medeltida skrifterna är extra svåra att tolka och de tryckta upplagorna har ofta delvis lite översättningar från de bokstavstrogna avskrifterna.

Själv har jag som äldsta tryckta bok på svenska Karl XI:s bibel, som jag mycket försiktigt läser ibland.

Karl XI:s Bibel är ju en pärla. När är den utgiven? skulle tro mellan 1660 - 1697?

Bibeln är tryckt i Amsterdam 1688.

Ok Bjornen. Jag får också be om ursäkt när det gäller Y eller IJ. Du och Skogis hade rätt….men det är svårt att se, för ett IJ ser precis ut som ett Y….ibland flyter dessa bokstäver ihop i texten och skapar förvirring

Det är lite förvirrande med denna gamla tyska text….ibland så stavas t.ex ordet och som ock och tvärtom….

Någon egentlig enhetlig stavning fanns inte tidigare och man ser ofta roliga former av stavningar. Det tog lite tid att förstå att en ort som börjar Ge var Gemptland (Jämtland). Först i och med 1858 års rättstavningsreform börjar stavningarna vara mera konsekvent. När det gäller skriven text så finns ju också många olika varianter av särskrivningar och hopskrivningar som beror på att bläcket måste fyllas på.

Andra bokstäver som används i blandad kompott var w-u (1600-tal) för vårt moderna enkla v. Det är också svårt att skilja på s-z sist i ordet t.ex: Matz, Mats och därutöver med ett eller två t.

Okay…intressant….det är därför det kan variera när det gäller stavningar? Jag har sett mer exempel på det att ord kan stavas olika

Vi fick läsa ett brev från Gustaf Vasa en gång, när vi sysslade med svensk språkhistoria på gymnasiet. Han hade stavat "det" på tre olika sätt i samma brev.

Men jag trodde det var lite tidigare som vi fick enhetlig stavning?